Sambo, på riktigt?

Imorgon är sista arbetsdagen för den här sommaren. Det känns både och. Nu vet jag vad som väntar, tillbaks till arbetslösheten. Dagar som bara går utan att man gör något effektivt. Hösten kommer närmare, mörkt och kallt som bäddat för att bli lite deprimerad. De är för mig den värsta tiden på året. Därför känns det skönt att jag ändå ha lite planer och något att se fram emot.

Vi har nämligen pratat om att flytta ihop jag och Michael. För närvarande bor vi ändå tillsammans, eller jag är väl mer eller mindre inneboende här. Så vi tänker satsa mot Munksund's hållet typ Furuberget.Först och främst måste jag prata med soc eftersom det inte är helt säkert att vi kan bo ihop med tanke på sambolagen eller vad de är. Men eftersom Michael pluggar nu så  kan det gå men jag ska inte hoppas på för mycket. Det blir bara bakslag så. Jag är lycklig i alla fall och flyttar gärna ihop för jag älskar honom så otroligt mycket och känner mig trygg i vårat förhållande. Snart har vi faktiskt varit tillsammans i två år och vi kompletterar varandra så jävla (förlåt för ordvalet) bra. Tänk en gemensam lägenhet och en gemensam framtid. Michael är den som jag ser dela min framtid med och jag hoppas å tror att han känner likadant. Man skulle kunna säga att vi passar som handen i handsken med varandra!

Förutom att han är Piteå's och världens snyggaste kille så har han en personlighet som är äkta. Han vet precis vad han ska göra när jag känner mig nere, när jag behöver den där kramen och han vet att jag behöver känna mig älskad. Och det bästa av allt är att vi bråkar väldigt sällan och när vi väl gör det skrattar vi åt de tio minuter efteråt. Så Micke Lindqvist the man of my dreams!