S T A N !

Har just kommit från stan. Där har jag varit med Marielle och egentligen bara gått omkring. Men jag fick med mig 3 par trosor och en ögonbryns-noppare hem i alla fall, det är ju inte illa.

Annars har det varit en extrem jobbig dag och natt. Jag tänker inte skriva varför för det skulle väl vara att hänga ut någon. Ni som känner mig väl vet vad det handlar om och så får det vara. Men har ni varit med någon gång om att man bara tappar lusten? Lusten till livet, lusten till att orka fortsätta, en gång till ... Ibland funderar jag hur mycket människan överhuvudtaget orkar med innan hon/han ger upp. Är det meningen att motgångar alltid ska komma? Är det meningen att man ska gå igenom samma sak, samma känslor om och om igen? Äääh. När allt är på topp, då ska det alltid komma en motgång!

Å andra sidan har man väl varit lite förberedd, på vad som komma skall.. Ändå så blir man så fett ledsen och besviken. För jag trodde inte, att detta skulle hända.

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.